Foto: Torleif Svensson
Striderna gäller Kongos naturtillgångar
Det finns en direkt koppling mellan de mineraler som används i våra mobiltelefoner och det extrema sexuella våldet i östra Kongo.
Landet har jordklotets största coltanreserver och en betydande mängd av världens kobolt. Dessa mineraler används bland annat i batterier, datorer och mobiltelefoner.
Krigsherrar och väpnade grupper kontrollerar gruvor där tenn, wolfram, coltan och guld bryts. De stora vinsterna från mineralindustrin har även lockat multinationella bolag till landet, vilket ha bidragit till att göra situationen än mer explosiv. De företag som köper dessa mineraler finansierar därför ett krig som uppskattningsvis lett till 5.4 miljoner människors död (källa IRC) och miljontals kvinnor som har våldtagits och stympats. Därav namnet konfliktmineraler.
Kongo har potential att bli ett av världens mest välmående länder. Samtidigt är Kongo ett av världens fattigaste länder. I stället för att gå i skola tvingas många kongolesiska barn in i någon av de väpnade grupperna eller som arbetskraft i gruvorna.
Landet blev självständigt 1960. De första åren av självständighet präglades av inbördeskrig och politiska kriser, bland annat exemplifierat av den så kallade Kongokrisen. 1996 invaderades Kongo, som då hette Zaire, av Rwanda. Diktatorn Mobutu störtades och ersattes av rebelledaren Laurent Désiré Kabila. I samband med detta återtog landet sitt ursprungliga namn, Demokratiska Republiken Kongo. Detta blev startskottet för det andra Kongokriget, som delvis avslutades 2003. En mängd mindre konflikter med etniska och sociala förtecken pågår dock fortfarande i landet.
Landet styrs av president Joseph Kabila från regeringspartiet PPRD. När Kabila vann presidentvalet 2006 väcktes hopp om en mer demokratisk utveckling efter årtionden av krig, korruption och sociala konflikter. Men krig och konflikter fortsätter.